Hoppa till innehållet
16 januari 2019

Jean-Claude- Burundi

'' Sverige är inte endast skyddet till mig, det är också en stor skola av mänsklighetens dygder''
 
I november 2016, var jag tvungen att söka politisk asyl här i Sverige med min fru och min son. Långt hemifrån Burundi. Allting var naturligtvis nytt för oss i Sverige. Jag insåg att all kommunikation var på svenska. Självklart ibland, talade man engelska särskilt för att kommunicera med utlänningarna. Vid ankomsten blev det väldigt svårt. Språket, det ovanliga vädret och hemska brott som fortsatte i mitt land som jag tänkte på varje dag. Men å andra sidan var det viktigt att vi var i säkerhet. Långt från alla farorna som väntade på oss. Långt ifrån mitt land, som blev ett helvete för politiska motståndare och ett öppet fängelse för många burundiska. Jag visste också att mänskliga rättigheter är väldigt respekterade i vikingarnas land. Jag var säker på att skandinaverna var ett kulturellt respektfullt och medkännande folk mot de fattiga. 


Jag har fått möjligheten att arbeta med danskar genom flera projekter som finansierades av det danska folket och implementeras av ADRA DK. Jag hade blivit förförd av deras öppenhet. Jag kan inte förneka att jag har hört några rykten om att vissa svenska människor kunde ha en negativ uppfattning om afrikaner. Jag ville bevisa att afrikaner likaledes har bra värden. Jag tror att jag hade möjlighet att visa det. Jag hade också hört att svenskar är blyga eller mycket reserverade. I Afrika tror vissa människor att västerlänningar inte är särskilt sällskapliga. Vilket inte är sant. 

Först och främst var jag imponerad av den goda behandling som jag och min familj fick från flygplatsen till invandringstjänsterna. Jag blev överraskad av vänligheten hos alla migrationverket personal för asylsökande. Det rörde mig så mycket. Jag kunde inte föreställa mig att vi var enkla asylsökande. Jag upptäckte själv att de mänskliga rättigheterna och den universella moralen som jag själv bifogar verkligen finns. För svenskar som bor fridfullt i det här underbara landet är det svårt att förstå att det är exceptionellt. I mitt land, säger man att de som bär pärlan inte får visa det. För asylsökande har många endast hört talas om mänskliga rättigheter.

När vi kom från Stockholm till Boden, bodde vi i Gunnarsbyn. Det fanns en Camp för asylsökande. Livet var jättkul där. Jag kommer aldrig att glömma hur våra grannar i Gunnarsbyn var mycket snälla och vänliga för asylsökande. Alla som bodde i Gunnarsbyn Camp känner Birgit Elisabet Larson Gunnilla och hennes vänner som frivilligt brydde sig mycket om asylsökande. De var alltid där för alla som behövde hjälp. Vi träffades ofta i folkhuset för intressanta aktiviteter som minskade vår stress. Vi studerade också svenska spåket. 

Sen, bodde vi i Sävast. Det var annorlunda än Gunnarsbyn. Eftersom vi bodde utanför lägren, kände vi oss isolerade. Lyckligtvis överallt i Sverige finns alltid bra människor på vägen/överallt. Det är en tradition att hjälpa människor som behöver ens hjälp. I Sävast gav någon oss gratis matlagningsverktyg som vi behövde. En dag, medan promenade vi på vägen i Sävastön, träffade vi av en slump med en svensk man som heter Robert Burman, som därefter blev familjemedlem.

Boden är en exceptionell stad. Folket är snälla, artiga och framför allt godmodiga. Jag var särskilt imponerad av behandlingen som var reserverad för min fru när hon var gravid med en riskabel graviditet. Sjukvården har faktiskt gjort allt för att rädda barnet. Ibland, var Min fru tvungen att evakueras även från Synderbyns sjukhus genom ambulance-helikopter till UMEÅ sjukhus för lämplig vård. Migrationsverket har dessutom beslutat att ge mig särskild rad att bosätta mig i ett hotell i UMEÅ nära min fru som behövde stanna i sängen och få övervakning på UMEÅ-sjukhuset. Vi såg fram emot Joann Asael ISHIMWE som föddes den 25 maj 2018 i Synderbyn. Hans mammas långa sjukhusvistelse var hård och stressig period. Men det här svåra ögonblicket visade mig en stor nation. Jag såg särskilt att humanistiska värderingar är inte en fiktion i Sverige.

 
Livet till mig i Sverige och speciellt i Boden är fullt av känslor och händelser. Efter 2 år i Boden lärde jag mig svenska språk på Vuxen Skolan med den underbara lärare som heter Suzanne och som är inte bara är vår svenska lärare men som blev vår förälder som hjälper oss och visar oss sättet att integrera de svenska värdena.  ''Let´s go Swedish'' var en annan möjlighet att lära oss svenska språk och att upptäcka det svenska samhället, alltid i en atmosfär av glädje med de tre underbara lärarna Linda, Lina och Jessica.
 
Slutigen, kunde jag inte glömma denna traditionella fika till Föräldracafe med trevliga socialarbetarna Camilla och Anne-Marie som berättade om skyddet av våra familjer alltid med goda värden i Sverige.
I korthet, Sverige är inte endast ett skydd till mig, men är det också en stor skola av ödmjukhet, respekt, tolerans och jämlikhet. Dessa är dygder som saknas i konfliktområdena.

Fler nyheter

Arash Mhetari- Afghanistan

27 maj 2019, publicerad av Jessica Bergman
Det här är jag Arash, Som Kommer från Afghanistan. Hur jag kunde kom till Sverige? - Jag kom med promenad, båt och bil som alla de andra... Jag kom...

Everilde - Venezuela

17 maj 2019, publicerad av Lina Hallström
Har du tänkt det, är det för att det är möjligt. Och om du drömmer det beror det på att du definitivt har styrkan att göra det. Utvandring hade...

Hamude- Syrien

14 maj 2019, publicerad av Jessica Bergman
Hej jag heter Hamude och jag kommer från Syrien. Jag ska berätta om hur det var när jag kom till Svarige. Allt började 2014 det var jätte tufft...


Instagram #letsgoswedish


By Formsmedjan. Powered by Yago